Den 11 mars 2007 skrev jag i bloggen att Miljöpartiets gröna färg alltmer liknar militärens. Per Gahrton svarade så här på bloggen: "Mp:s partistyrelse beslöt redan i slutet av februari att nu får det vara nog i Afghanistan - vilket Fib-Kulturfront lagt märke till och berömt."
Det har gått 2,5 år sedan dess och MP, som tillsammans med s tog initiativ till den svenska medverkan under Natobefäl i Afghanistan, har satt sig på det sluttande planet. Det är kanske det man kallas socialliberalism.
I veckan röstade man för att skicka fler svenska soldater till Afghanistan. Samtidigt som Peter Eriksson i teve gett sken av att MP står i konflikt med regeringen i frågan. Det enda parti som röstade mot var Vänstern.
Nu kommer säkert MP:s partiledning att hävda att MP och S kräver att man 2011 skall utvärdera kriget, och att utvärderingen skall vara början på ett tillbakadragande, en så kallad exitplan. Jag har redan hört Peter Erikssons och andra säga det. Det är så man tänker leverera till medlemmarna.
Men låt inte lura er. För det är inte så det står i uppgörelsen mellan S och MP, vilket Peter Rådberg öppet redovisade i debatten: " I den översynen står det att vi är kvar eller att vi lämnar. Det är det som översynen handlar om."
Det är alltså ingen plan för avveckling utan kan leda till ökning av antalet soldater. Vad än språkrör och andra tänker hävda gentemot sina egna.
Riksdagsdebatten finns förresten här - den börjar med anförande 171.
Blir du förvirrad över hur ett parti kan tala så vackert sedan rösta emot sig själv så är det förståeligt. Det var exakt den sortens hyckleri som miljöpartister under hela 80-talet häcklade socialdemokrater för att ägna sig åt - säga ett, göra tvärtom. Storebror har lärt lillebror hur det går till. Både att blåsa sina medlemmar och publiken. Det är politik när den är som sämst.
Kommentera här!
Tilägg 22 november: Jag har blivit rekomenderad, av upprörda vänsterpartister, att lägga in det rapportinslag där Peter Eriksson intervjuas och han framställer det som om MP numera stöder V, och inte skulle rösta för ökningen av antalet soldater, utan snarare tvärtom: