Administreras av ProVoka.

PS! Om forskning och paradigm

Tillägg till detta inlägg på SCHLAUG.SE


Att vi förnekar känslor är inte något nytt. Att de finns lagrade inom oss är inte heller något nytt. Med det drabbar primärt bara individen. Ur ett samhällsperspektiv kan det synas värre att vi lärt oss att förneka fakta som inte stämmer in på den världsbild och den verklighetsuppfattning som dominerar.


Beviset för förnekelsens kraft är att nya världsbilder som växer fram inte behöver bygga på nya kunskaper utan bara på att man uppfattar gammal kunskap på ett nytt sätt.


Ett sätt att beskriva detta kan vara att jämföra med hur man upplever ”dolda bilder”, som man ibland hittar i barntidningar. Först tittar man på en bild som helt tydligt föreställer ett träd och en flod - så uppmanas man att hitta något annat också: en dold bild.


Så småningom ser man att trädets krona bildar ett lamm och att det istället för en forsande flod finns ett barn som sover. Påstår någon att lammet och barnet finns där, innan man själv upptäckt det, låter man sig knappast övertygas. Men när man väl själv sett begriper man inte varför man inte såg den när man först tittade på bilden.


Detsamma gäller inom vetenskapen. God forskning är alltid kritisk, ifrågasättande, prövande. Men all forskning söker inte sanningen, utan söker bekräfta den rådande uppfattningen. Den fungerar genom att acceptera modeller (paradigm) för hur världen fungerar. Finner man motsägelser så avfärdas dessa som dålig, eller ointressant, vetenskap.


Ofta påstås motsägelserna - ibland på goda grunder, ibland på dåliga grunder - ha tillkommit som resultat av felaktiga eller ovetenskapliga metoder.


När så småningom allt fler fakta börjar bli besvärande ersätter ett nytt paradigm det gamla. En vetenskaplig revolution uppstår. Och sedan ägnar sig vetenskapsmännen åt detaljer i den nya modellen istället för den gamla. Och naturligtvis är de lika motvilliga att acceptera avvikande information som de var tidigare.


Thomas Kuhn hade fräckheten att påpeka att de vetenskapliga revolutionerna ofta startas av utanförstående - av någon som inte är låst av tidigare modeller. Någon som inte har skygglappar. Ofta kvinnor. Rachel Carson är ett sådant exempel: hon var kvinnan som såg hur kemikaliesamhället höll på att ta död på livet. Hon skrev sin bok Tyst Vår som blev startskott för den moderna gröna rörelsen. Redan i början av 40-talet påpekade Elin Wägner samma sak. Båda kvinnorna hånades av de som påstod sig veta bättre därför att de försvarade rådande föreställningar.


Det är naturligtvis inom alla fält vetenskapen fått byta fot - ofta efter att just utanförstående länge och ettrigt påpekat det absurda i den rådande uppfattningen. Just nu lever vi i ett skifte när det gäller synen på djurs förmåga att tänka, planera och till och med ha empati. Och riktigt akut är väl vetenskapens skifte när det gäller synen på något så vardagligt som margarin och smör... Även vi som är övertygade om människans påverkan på klimatet bör vakta oss noga för att inte hamna i samma förnekandets fälla, vi bör därför uppmuntra kritisk analys av den rådande uppfattningen i klimatfrågan.


Kuhns bok Den vetenskapliga revolutionens struktur är ett måste för den som vill förstås hur vetenskapen fungerar.


Tillbaka till bloggen!

Kommentera här!