Administreras av ProVoka.

Riksdagsdebatt om monarkin

Detta är ett PS! till detta inlägg på SCHLAUG.SE
  
Så här kan det låta i riksdagen då frågan om monarkin debatteras.
Nedan ett utdrag från min sista debatt i riksdagen om detta ämne. 
Från 7 mars 2000. 
 
Anf.  119  BIRGER SCHLAUG (mp):
Herr talman! Det var mycket historia på sluttam-
pen och tal om lik i garderober och sådant. Nils Fred-
rik Aurelius kan i varje fall inte kalla mig för kom-
munist, trots att jag nu ska ta upp en fråga som jag
inte tror att han vill diskutera, nämligen statsskicket.
Jag skulle vilja få svar på några mycket enkla frå-
gor. Vilka principer talar för monarki enligt Modera-
terna, enligt Folkpartiet, enligt Kristdemokraterna och
enligt Centerpartiet? Märkligt nog måste jag också
ställa frågan till Socialdemokraterna: Vad är det för
principer som talar för monarki?
Det här betänkandet tar upp statsskicket. En stor
majoritet vill inte ens fundera på eller utreda alterna-
tiv till ärftlig monarki. Men det finns i detta betän-
kandet inte ett enda motiv till varför man värnar mo-
narkin.
Finns det ingen som brinner för monarkin? Är det
ingen som kan ge oss tveksamma ett enda skäl för
monarkin? Det finns inte här i betänkandet. Det står
inte en rad. Det står bara: Vi brukar avstyrka sådana
motioner, och det ska vi fortsätta med.
Det är märkligt! Jag vill ha svar. Vilka principer
talar för monarkin?
Det finns några principer man kan tala om. Är det
att en familj ansågs vara utsedd av Gud för 190 år
sedan? Det kan möjligtvis vara en princip. Är det att
uppdraget som statschef ska gå i arv? Det kan vara en
princip som några kan tycka är helt okej.
Är det för att man anser att endast en drottning,
om än av icke kunglig börd, kan föda en statschef?
Det kan möjligtvis finnas sådana principer. Är det för
att man anser att en statschef ska utses i sin mammas
mage? Är det så? Det kan vara så.
Är det för att man anser att den franska ätten Ber-
nadotte står över andra ätter? Ja, visst kan det möj-
ligtvis finnas sådana principer. Fast jag tycker att det
är oändligt svårt att hitta några som helst intellektuellt
gångbara argument för en ärftlig monarki. Det kan
finnas alla möjliga känsloskäl, men då ska man säga
det.
I ett betänkande i Sveriges riksdag som avstyrker
alla tankar på något annat än ärftlig monarki måste
det finnas något intellektuellt hållbart argument, och
det gör det inte!
Reservation 10, som jag yrkar bifall till, bygger
bl.a. på en motion från en antal miljöpartister. Vi
yrkar inte på något omedelbart införande av republik.
I motionen yrkar vi på en bredare utredning om vilka
alternativ som egentligen finns till en ärftlig monarki
i ett modernt samhälle.
Det kanske inte ens är så att en traditionell repu-
blik är det enda alternativet. Det kanske finns många
andra alternativ. Varför vågar vi inte utreda det?
Varför?
Kravet på republik har funnits i Socialdemokra-
ternas partiprogram sedan 1911. Carl Lindhagen, som
Mats Einarsson talade om här förut, motionerade här i
riksdagen om införande republik redan 1912. Det
hade han ingenting för.
Om man tittar på partiprogram har det funnits en
majoritet i riksdagen för avveckling av monarkin
under många år, om man får tro partiernas partipro-
gram. Men det ska man tydligen inte. Vad är det för
fel på Socialdemokraternas partiprogram, Göran
Magnusson? Det står ju där att monarkin ska av-
vecklas.
Det är genant för en demokrati att hålla sig med
en princip som säger att det högsta ämbetet ska gå i
arv, att en släkt har i uppdrag att producera statsche-
fer och att statschefer utses redan i livmodern. Det är
märkligt. Det är konstigt.
Aftonbladet skriver på sin ledarsida: Det är prin-
cipiellt oacceptabelt att rikets högsta ämbete går i arv
inom en enda familj. I en demokrati ska alla, oavsett
börd, ha en chans att bli statschef. Monarkin hör till
den fördemokratiska tid då folk trodde att kungen och
all annan överhet var förordnad av Gud. Vad säger
Göran Magnusson om det?
Liberala Expressen skriver på sin ledarsida:
Kungahusets existens är ett kraftfullt ställningstagan-
de för idén om att vissa människor av födsel är finare
än andra. Det är inte jag som säger det, utan det är
Expressens ledarsida, liberal. Där sägs också: Ett
argument som inte utropas, men som viskas i salong-
erna och som därmed påverkar vårt samhälle, är att
det ska vara skillnad på folk och folk. Vissa hierarki-
er, skriver Expressen, ska vara av ödet orubbliga.
Folk ska inte få för sig att de kan bli vad som helst,
t.ex. statschef. Kryperiet för kungahuset visar kraften
i detta sociala kontrakt. Monarkin skapar undersåtar,
något som demokratin försökt utrota. Jag tycker att
Expressen tar i lite grann, men det är i varje fall en
liberal tidning. Hur ser Helena Bargholtz, närstående
Expressen, på det?
I Dagens Nyheter - jag vet inte vad den är närstå-
ende; det beror på vem som skriver - står: Att monar-
kin just nu fungerar till belåtenhet kan dock inte vara
avgörande för att vi också i framtiden ska stå upp för
den rest av ett fördemokratiskt samhälle som en kung
eller drottning är.
I ett land där den offentliga makten utgår från fol-
ket, kanaliseras genom allmänna val och utövas av
människor som vunnit sina landsmäns förtroende är
det följdriktigt att också innehavaren av det högsta
ämbetet väljs. Givetvis är medlemmarna av familjen
Bernadotte välkomna att ställa upp som kandidater
till statschefsuppdraget.
Ingvar Svensson! Hur ser du på det? Silvia till
president - ja, det kanske inte är så dumt.
Det finns en sorts bred uppslutning bland många
människor från olika tänkande; liberaler, socialister
och gröna om att monarkin bör avvecklas på något
sätt. Utöver landets tre största tidningar är det många
ungdomsförbund som driver frågan - allt från Miljö-
partiets ungdomsförbund Grön Ungdom till Ung
Vänster och Folkpartiets ungdomsförbund. Debatten
har tagit fart.
Sedan några miljöpartister lämnade in en motion
har detta blivit en av de frågor som jag har fått mest
reaktioner på. De flesta är riktigt lyckliga, och en del
är alldeles rasande, förbannade eller ilskna - om man
nu inte får säga så fula ord i Sveriges riksdag.
Vad är det då för argument som ändå någonstans
framförs för argument?
Argument ett, som jag har hört och uppsnappat i
bl.a. flera TV- och radiodebatter under den sista ti-
den, är att blivande statschefer behöver en särskild
uppfostran redan som barn. Men det motsägs ju av att
många andra statschefer har minst lika stora kvalifi-
kationer som de svenska - om det kan vi väl ändå
vara överens.
Argument två är att konungahuset är bra för ex-
porten. Men att kungahuset är så bra för industrin
motbevisas varje dag av Nokia. De har en president i
Finland, vad jag vet. Även om det skulle vara så att
kungen medverkar till att Sverige exporterar ett JAS-
plan till Sydafrika är det ändå ett uselt argument för
monarkin. Det heter att vi har konstitutionell monar-
ki. Men ibland tycks argumenten, när det kniper och
allt oftare, bygga på att vi har en kommersiell monar-
ki. I en TV-debatt sade en rojalist t.o.m. att det är ett
bra varumärke. Jaha. Ska vi föda upp varumärken?
Med vilken rätt gör vi det?
Argument tre, som jag har hört i de senaste de-
batterna, är följande: Monarki inger stabilitet och
kontinuitet. Så argumenterar man i diktaturer också,
så det är väl inget speciellt bra argument. Det hör
liksom inte hemma i en demokrati. Om man dess-
utom anser att kungahuset är en symbol så måste jag
säga att det är pinsamt att i grundlagen slå fast att de
barn som föds av en drottning ska framleva sina liv
som symbol för ett land. Det är inte bra - jag tycker
faktiskt inte att det är bra.
Argument fyra är att alla inte kommer att kunna
ställa sig bakom en vald statschef. Det är ett argument
som ofta framförs. Därför skulle det vara bra med
ärftlig monarki. Det argumentet innebär således att
man underkänner demokratins grunder. I en demo-
krati ges människor utrymme att ha olika åsikter och
tycka olika saker. En del tycker bra om Göran Pers-
son och andra tycker bra om Bo Lundgren. Det är
alldeles lysande - det är det som demokratins kärna.
Det är inget fel.
Herr talman! För 190 år sedan utsågs en släkt
inom vilken det än i dag ska produceras nya statsche-
fer för landet Sverige. Eller som en rojalist i en debatt
hävdade: ett varumärke. Som icke-monarkist skulle
jag aldrig ta det ordet i min mun och framföra det
som ett argument. Men en rojalist kan göra det! Det
strider såväl mot vet och sans som mot de mest
grundläggande principerna i en demokrati.
 
Grundfrågan är solklar: Vem kan på ett trovärdigt
sätt motivera att statschefen för ett modernt land utses
genom arv? Snälla ni som står bakom majoriteten,
berätta det för mig! Ge mig ett bra argument.
En annan fråga som måste tas upp här är med vil-
ken moralisk rätt vi tvingar barn att bli uppfostrade
till blivande statschefer och att från födseln vara of-
fentliga personer vare sig de vill eller inte. Vilken etik
har egentligen vi som grund för detta? Måste inte
varje ung människa ges rätten att växa och utvecklas
så fritt som möjligt utan att konstitutionen säger: Du
ska bli statschef. Du ska uppfostras till statschef.
I betänkandet återger man andra skrifter, och skri-
ver: Prinsar och prinsessor av det kungliga huset ska
uppfödas i samma lära - dvs. samma religion - och
inom riket.
Hör ni inte att detta tillhör en gammal tid? Prinsar
och prinsessor ska uppfödas! Jag tänker på kyckling-
ar, eller varumärken.
En majoritet tycker enligt opinionsmätningarna att
det är trevligt, oförargligt och kanske t.o.m. bra med
en tradition som kungahuset. Det är ett helt respekt-
fullt argument. Det garanterar dessutom att inte en
äldre Göran Persson, en äldre Carl Bildt eller någon
gammal miljöpartist skulle bli president, och det kan
säkert många tycka vara ett alldeles utmärkt skäl till
att ha kvar monarkin.
Jag tror i alla fall att tiden är mogen för att hitta
andra modeller än en ärftlig monarki. Jag tror också
att tidpunkten för avskaffande av principen att en
släkt som är vald 1810 ska tillsätta kungar respektive
drottningar i all framtid kan diskuteras. Man kan
fastställa ett datum så småningom. Men framför allt
är det bra med en utredning som kan kika på vilka
alternativ som finns.
Ge mig nu ett, två eller tre principargument för att
ni avslår en utredning om alternativ till monarkin! Ge
mig några sakliga argument för varför monarkin ska
vara kvar.
Till Moderaterna vill jag ställa en mycket enkel
fråga. Anser ni att det är rätt att ärva ett ämbete?
Tycker Nils Fredrik Aurelius att det är rätt eller fel?
Det är en enkel fråga. Är det rätt - ja eller nej?
Till Kristdemokraterna skulle jag vilja ställa frå-
gan: Med vilken rätt uppföder vi barn till statschefer?
Är det rätt? Har det med etik att göra? Är det rimligt?
Visar det respekt för individen?
Till Socialdemokraterna vill jag ställa frågan: Vad
är det för fel på ert partiprogram?
Till Folkpartiet vill jag hemskt gärna ställa frågan:
Hur ser ni på ert ungdomsförbunds ställningstagande?
 
Anf.  120  HELENA BARGHOLTZ (fp) re-
plik:
Herr talman! Jag tycker att Birger Schlaug har
gett svaret alldeles tydligt själv på frågan om den
grundläggande principen och varför vi från Folkparti-
ets sida har en pragmatisk inställning till kungahuset.
Det är precis det som Birger Schlaug pekade på,
nämligen att folk tycker om det här. De vill ha det,
och de gillar det. Det finns lägen och tillfällen i livet
när man inte alltid resonerar så kallt och rationellt,
utan resonerar utifrån känslan och med hjärtat. Up-
penbarligen är kungahuset något som man tycker om
att ha.
Jag tycker att Birger Schlaug borde gå ut på gator
och torg och slösa allt sitt krut. Han är ju väldigt
vältalig i den här frågan - den kanske är den vikti-
gaste frågan av alla som Birger Schlaug känner för.
För oss i Folkpartiet är den inte det. Vi har en massa
andra frågor som vi tycker är betydligt viktigare att
lägga vårt krut och vår energi på. Det handlar om
arbetslösheten, om miljöförstöring, om bristande
jämställdhet och om våld etc. Jag kan nämna hur
många frågor som helst som är betydligt viktigare för
oss som riksdagsledamöter att lägga ned vår energi
på.
Men visst, om Birger Schlaug går ut och får alla
människor att säga: Avskaffa monarkin! så får vi väl
diskutera det, om det nu är en så väsentlig fråga för
människor i allmänhet. Men vi som politiker vill
jobba med det som vi upplever som verkliga problem
för människor.
 
Anf.  121  BIRGER SCHLAUG (mp) replik:
Herr talman! Det är ett klassiskt argument när
man talar om statsskicket och ett antal andra frågor
att säga att det finns viktigare frågor. Det är klart att
det gör det - visst finns det viktigare frågor. Det gäl-
ler t.ex. grön skatteväxling, sänkt arbetstid, ett mer
solidariskt samhälle, schystare bistånd, bättre flyk-
tingpolitik osv. Det är helt klart. Jag lägger verkligen
inte ned allt på kungahuset.
Det enda jag vill ha är ett principargument för
monarki. Det tar inte så lång tid för Helena Bargholtz
att säga det. Hon behöver inte offra ett år på det, inte
ens en vecka, inte ens en dag, utan en minut eller
möjligen två i nästa replik. Ge mig ett principargu-
ment för ärftlig monarki!
En pragmatisk inställning kan man ha, men vad
tycker Helena Bargholtz själv? Kan hon personligen
som folkvald riksdagsledamot tala om vilket prin-
cipskäl hon tycker är viktigt?
Visst är det så att folk tycker om det. Det är fullt
riktigt. Folk tycker om det, men vi politiker ska väl
stå för vad vi själva tycker.
Jag har stått ensam i väldigt många frågor, t.ex.
när det gäller kalhyggen. Det var inte många som
ifrågasatte dem. Det var inte många som ifrågasatte
klor i papper. Man var en idiot som framförde detta.
Grön skatteväxling sågs som en fullständigt idiotisk
tanke. Vi var några få som började med det, men vi
stod för det ändå. Vi sade inte att det inte var popu-
lärt. Sänkta bensinpriser är säkert också väldigt po-
pulärt. Vi står för någonting. Jag frågar: Vad är Hele-
na Bargholtz principiella argument? Hon kan använda
15 sekunder för att svara på det.
 
Anf.  122  HELENA BARGHOLTZ (fp) re-
plik:
Herr talman! Jag blir något förvirrad av Birger
Schlaugs frågeställning. Å ena sidan ska jag säga vad
jag tycker själv och å andra sidan ska jag framföra
mitt principiella argument.
Då säger jag först att det handlar om folkviljan,
och jag delar den folkviljan. Jag tycker om att ha ett
kungahus.
 
Anf.  123  BIRGER SCHLAUG (mp) replik:
Herr talman! Det är ett liberalt argument för
kungahuset. Riksdagsledamöterna tycker om kunga-
huset. Det är kanske inte så principiellt, man jag tar
till mig det. Helena Bargholtz tycker om det. Bra!
 
Anf.  124  GÖRAN MAGNUSSON (s) re-
plik:
Herr talman! Birger Schlaug är ju mycket skicklig
på retoriska självbesvarande frågor. Jag ska villigt
erkänna att det är utomordentligt svårt, för att inte
säga omöjligt, att hitta några principiella skäl för
monarki.
Däremot har det ju varit, och är väl alltfort, lättare
att hitta argument mot dess avskaffande i den praktis-
ka situation som Sverige befinner sig i. Den princip
som jag ser är väl delvis den historiska principen.
Men den sträcker sig inte tillbaka till 1810 utan till
den eller de författningsuppgörelser - för de var ju
egentligen flera - som Socialdemokraterna var med
om i slutet på 60-talet. Den författningen fastställde
vi sedan 1974. Där gjordes det en överenskommelse
mellan partierna om hur vi skulle förhålla oss till
monarki.
Det blev en väsentlig inskränkning i kungens roll i
statslivet sett ur formell synpunkt. Det blev faktiskt
en så stor inskränkning att kungen kunde komma till
riksdagen. Tidigare fick ju kungen faktiskt inte kom-
ma till Riksdagshuset, utan då gick riksdagen till
kungen.
Jag utesluter inte att man kan göra ytterligare in-
skränkningar på det här området. Jag har för egen del
engagerat mig i de öppningstal som kungen håller här
i riksdagen varje gång. Jag har försökt att analysera
dem och se om kungen går utöver vad som var av-
sikten med överenskommelsen i 1974 års författ-
ningsreform. Jag kan nog göra den tolkningen att
ibland har det gått väl långt. Men jag har också fått
brev i det sammanhanget som säger att det ska inte
Göran Magnusson som riksdagsledamot lägga sig i.
Det är klart att kungen, som alla andra människor, har
rätt att uttala sig.
 
Det är inget större fel på partiprogrammet. Det är
uppe till debatt nu. Det förslag som finns innehåller
ungefärligen samma formulering. Det är ingen vä-
sentlig positionsförskjutning. Medlemmarna i mitt
parti har möjligheter att göra en väsentlig positions-
förskjutning vid höstens kongress.
 
Anf.  125  BIRGER SCHLAUG (mp) replik:
Herr talman! Menar Göran Magnusson att ni
skulle plocka bort att ni står för republik? Det vore
väl inte så kul om ni införde det på kongressen? Men
däremot vore det kanske bra med ett grundbeslut om
att försöka genomföra det man skriver i sitt partipro-
gram. Det vore ju radikalt i den frågan inom social-
demokratin.
Det var skönt att höra ett ärligt svar. Det finns
inga principiellt och intellektuellt godtagbara skäl för
en ärftlig monarki.
Då skulle jag vilja ställa en väldigt konkret fråga.
Anser Göran Magnusson personligen att det är rätt att
ärva ett ämbete? Tycker Göran Magnusson att ett
socialdemokratiskt parti bör vidhålla att det är ac-
ceptabelt att man även i framtiden ska kunna ärva ett
ämbete? Det räcker med väldigt korta svar.
 
Anf.  126  GÖRAN MAGNUSSON (s) re-
plik:
Herr talman! Med den demokratisyn som jag och
det socialdemokratiska partiet står för är det natur-
ligtvis inte rätt att ärva ämbeten. Men jag hänvisar
återigen till den praktiska situation som vi befinner
oss i och den uppgörelse som gjordes i anslutning till
1974 års författningsreform där en överenskommelse
träffades om hur statsskicket skulle vara konstruerat
och hur det parlamentariska systemet skulle förhålla
sig till kungen, kan man väl förenklat uttrycka det.
Jag står för den uppfattningen. Det förs naturligt-
vis av och till också diskussioner i partiet. Det är väl
inte alls uteslutet att Birger Schlaug, jag och andra
tillsammans kan pusha på i den här frågan så att den
går åt rätt håll.
För övrigt vill jag bara gratulera Birger Schlaug
om det är så hela hans partiprogram redan är genom-
fört. Vi får nog ändå konstatera att vi kommer till
vissa tillkortakommanden i alla partier beträffande
partiprogrammet.
 
Anf.  127  BIRGER SCHLAUG (mp) replik:
Herr talman! Ja, det är fullt riktigt. Men å andra
sidan är det kanske så att om man har möjlighet att
genomföra det, om det finns majoritet för det, ska
man göra det. Det tänker jag göra när det gäller sam-
beskattningen av förmögenheter, kan jag berätta för
Göran Magnusson. Det står nämligen i vårt partipro-
gram.
Det finns en stor tveksamhet mot ärftlig monarki
hos Göran Magnusson som företräder Socialdemo-
kraterna i dag. Då förstår jag inte varför han inte kan
acceptera att utreda alternativ. Många borgerliga
företrädare har pratat om att det är bra med ökad
kunskap om vilka alternativ som finns. Men Göran
Magnusson vill inte ha en sådan utredning om ökad
kunskap. Det är ju ett problem. Det är de borgerliga
som vill ha det.
Det Göran Magnusson säger om uppgörelsen
1974 är helt sant, men det har gått ganska många år.
Det är nästan en generation sedan. Då är det väl dags
att börja nysta i det. Faktum är ju att om man tittar på
partiprogram och lite sådant finns det en majoritet i
den här kammaren för att avveckla monarkin. Göran
Magnusson var ju så noga med detta med folkmakt.
Han gjorde det som partierna stod för till en fråga om
folkmakt. I våra partiprogram finns det en majoritet
för avvecklande av monarkin.
 
Anf.  128  NILS FREDRIK AURELIUS (m)
replik:
Herr talman! Den historiska bakgrunden har ju be-
rörts något, senast när det gällde Torekovskompro-
missen 1972 och den nya grundlagen. De som då var
aktiva som företrädare för folket kom fram till att det
fanns anledning att behålla monarkin. Man trodde att
det fanns ett starkt folkligt stöd för detta, och det gör
det i dag också.
Samtidigt berövade man då monarken en del tidi-
gare uppgifter. Om vi ser hur det ser ut i dag är mo-
narken visserligen ordförande i Utrikesnämnden, men
dock inte ledamot. Han öppnar riksdagen och företrä-
der Sverige lite symboliskt.
Att vara oerhört upprörd över detta och dra upp
detta som en stor författningsfråga efter de andra vi
har talat om, tycker jag kanske verkar lite konstigt.
Visst kan jag förstå en principiell republikanism, men
jag delar den ju inte alls själv. Jag ser det som vi har
nu mer som en levande historia. Det är historiskt
framvuxet och värdefullt av det skälet, plus de argu-
ment som också tillkommer.
Nu vet jag att Birger Schlaug underkände alla ar-
gument. Han anser inte att de är principargument om
han inte har dem själv. Men jag anser att det är ett
starkt argument att det finns ett starkt folkligt stöd för
monarkin.
Sedan tycker jag förstås att de partier som står för
republik och skriver det rent ut i sina partiprogram
har rätt att göra det. De bör göra det, och även stå för
det aktivt. Men jag tillhör inte ett sådant parti. Jag
tänker inte stå för någon republik.
 
Anf.  129  BIRGER SCHLAUG (mp) replik:
Herr talman! Det är sant att uppgörelsen finns,
men tiderna förändras ju, och samhället har också
förändrats ganska mycket. Jag fick lite av det histo-
riska perspektivet, kontinuitet och sådana argument
som man kan höra i både en demokrati som Sverige
och en diktatur, det ska vara kontinuitet och stabilitet.
Ert egentliga huvudskäl är det liberala skälet, nämli-
gen att det är trevligt. Det är intressant i så fall.
Jag skulle vilja höra om ni tycker att det är rätt i
princip att ärva ett ämbete. Är det rätt mot en individ
att utse denna individ i sin mammas mage till stats-
chef? Tycker ni att det är rätt?
 
Anf.  130  NILS FREDRIK AURELIUS (m)
replik:
Herr talman! Individen i fråga - konungen, mo-
narken - har ju en möjlighet att avböja. Den möjlig-
heten finns faktiskt, som vi inte ska bortse ifrån.
Det är alltid farligt att tala om principer. Jag tror
att Birger Schlaug har använt uttrycket "i princip"
och ordet "principiell" i varje inlägg. Det har sagts att
när någon säger "principiell" ska man undra vad han
egentligen menar. Om någon exempelvis säger att
han i princip är för, så är han egentligen emot osv.
Birger Schlaug underkänner alla argument såsom icke
principiella om de inte stämmer med hans speciella
syn på hur denna fråga ska hanteras.
Jag vill ändå svara så här: Jag tycker att det är ac-
ceptabelt med den nuvarande ordning vi har. Den
fungerar bra, den har ett starkt stöd hos befolkningen,
och det finns inte någon speciell anledning att vara
upprörd över förhållandena som de är. Det fungerar
bra, det är på många sätt en stor tillgång till Sverige.
 
Anf.  131  BIRGER SCHLAUG (mp) replik:
Herr talman! Nu har vi kommit ned till den nivå
som jag tycker att det är schyst att debattera på, att
det är acceptabelt och det har en del fördelar. Det är
ungefär vad Aurelius sade. Så kan man tycka.
När vi startade Miljöpartiet i början av 80-talet
blev vi angripna för att vara väldigt flummiga i alla
möjliga åsikter. Men det flummet var nog ingenting
mot de ganska icke-rationella argument som fram-
förts.
Jag observerar att jag fortfarande inte fått egentli-
gen något svar från moderaterna och inte heller från
folkpartister om de anser att det i princip är rätt att
ärva. Är rätt mot en individ att utsätta den personen
för att redan i sin mammas mage bli utsedd till stats-
chef, även om man som vuxen kan avstå från det?
Hela uppfostran är ödesbestämd på det sättet. Jag
tycker inte att det är rätt.
 
Detta var ett komplement till ett inlägg på SCHLAUG.SE