Det finns de som gärna förkortar citat så det ska passa deras syfte. Kretsar kring SD har under åren haft för vana att citera en snutt i min bok Svarta oliver och gröna drömmar.
Det är den blåa delen i nedanstående text som brukar nyttjas. Här början av kapitlet Livslögnen:
Katterna ligger i köksfönstret. Solen värmer och de har överblick över alla livets väsentligheter som utspelas i ett kök. De gör sig inte till, lismar inte, är inte underdåniga utan visar vad de tycker. Jag gillar katter. Vi har ett gott förhållande. De accepterar att jag bor i deras hem. De bekräftar min rätt att bo där genom att då och då puffa med nosen eller med tassen.
Katter tar tillvara livet. Fyller sina liv med lagom mycket arbete, lagom mycket lek och lagom mycket lättja. En katt är stolt, ärlig och låter sig inte hunsas. Jag har svårt för hundar som viftar på svansen och som underdånigt suckande ligger vid fötterna och är trogna oavsett om man är en drummel eller inte. Kjell Olof Feldt har hund. Stig Malm också.
Katter ljuger inte. Människor ljuger. Systemet, vanlig hövlighet och bristen på tid kräver lögner. Lögn uppfattas som en naturlig del av vårt sätt att umgås. Vi frågar den vi möter hur hon eller han mår. Bra. Själv då? Jo, det är OK. Hade frågan varit sann, hade det krävts ett sanningsenligt svar. Men vem skulle ha tid att lyssna? Det var gott, säger man trots att maten man är bjuden på är avskyvärd. En katt hade lämnat maten, tittat förebrående på hussen och stolt lagt sig i soffan och slickat sina tassar. Vi skyller på försenad buss eller tåg, när vi valt att ägna mer tid åt att älska på morgonen än vad det fanns tid till. Vi skyller på att ha blivit förförda om det avslöjats att vi varit otrogna. Dessutom påstår vi att det ingenting betydde trots att det var just det gjorde.
Lögnen kan få dystra politiska konsekvenser. Under många år fanns en outtalad överenskommelse mellan journalister, politiker och tyckare att inte säga sanningen om det framväxande mångkulturella samhället. Vi - jodå, jag tillhörde lögnarna - förnekade problemen, fast vi alla såg dem. Vi satt i teve och förnekade att det vid sidan av det positiva och nödvändiga också fanns svårigheter och problem. Människor utanför den lilla svenska tyckareliten kände naturligtvis inte igen sig. Politiker ansågs leva långt borta från verkligheten. Ny demokrati föddes som en följd av den välmenande lögnen och den hatfyllda lögnen kunde ta säte i parlamentet.
Politiker är ibland tvingade att ljuga. Den politiker som inte förnekar en förestående devalvering kan kosta sitt land mycket. Men lögnen äter sig också lätt in som en del i den politiska taktiken. Göran Persson ljög om sina avsikter att bli statsminister. Gudrun Schyman ljög om sitt politiskt förflutna. Carl Bildt ljög när han sa att han företrädde Sveriges genom tiderna mest kompetenta regering. Alf Svensson ljög när han hävdade att han trodde att bara svenska folket fick veta vad kristdemokraterna tyckte skulle det bli ett framgångsrikt parti - det kan han ju aldrig ha trott. Jag ljög om stämningen i miljöpartiet - jag påstod att den var bra när den var som värst. Mona Sahlin och Marit Paulsen ljög i ett brev till Sveriges kvinnor dagarna före folkomröstningen om EU. De hävdade att knarkkontrollen inte skulle försämras vid ett medlemskap i Unionen. Mona Sahlin erbjöds statsministerposten. Men fick gå för en lögn om Toblerone. Och Marit Paulsen fick välbetalda EU-jobb.
Det mesta i modern marknadsföring går ut på att bedra medmänniskor, lögnen i dess vidaste form är ett bra verktyg för detta. Bilbranchen genomförde en mångmiljonerskampanj som byggde på en lögn: nämligen att nittio procent av utsläppen försvinner om man skaffar en ny bil med katalysator. Konsumentombudsmannen skrev till kampanjledarna och berättade att det var lögn, men Bilbranchen brydde sig inte utan hänvisade (det är faktiskt sant!) till sin mänskliga rätt att ljuga i reklam... Den lönsamma lögnen är en grundbult för marknadsekonomin på samma sätt som den politiska lögnen var en grundbult i de socialistiska staterna. Den största lögnaren får bäst betalt och uppskattas mest i många branscher. Bland de största lögnarna finns försäkringsbolagen som försöker ge sken av att de kan garantera en pension för den som redan i unga år avsätter en del för pensionssparande. Som om försäkringsbolag kunde garantera värdet på siffror som bokförs på ett konto. Som om försäkringsbolag hade någon som helst aning om hur samhället ser ut om fyrtio år!
- Jamenherregud, sa försäkringsgurun med den vackra smokingen när vi sågs under en sådan där middag där de inbjudna placeras vid borden i organiserad hackordning. Så kan du väl inte resonera! Med den kunskap vi har idag kan vi garantera en god pension. Men ändras nuläget så ändras vår bedömning...
Han har avgått nu och slipper ta något ansvar. Så fiffigt.
Journalister ljuger för att få ur intervjuoffret det man vill få ut. Lederskribenter ljuger för att kunna ge den bild man vill ge. Programledare ljuger för att locka debattörer till studion. Lögnen har alltid fascinerat människorna. Redan de gamla grekerna funderade över lögnen. Kretensaren Epimenides hävdade att alla människor från Kreta ljuger. Om påståendet vore sant, så ljuger han. Alltså måste påståendet vara falskt. Eubulides från Megara hävdade att han ljuger. Men det kan bara vara sant om det är falskt. Ännu en lögnparadox hittar vi när Platon säger att Sokrates har rätt och Sokrates hävdar att Platon ljuger.