Birger Schlaug DN Debatt 2000-03-13
Göran Persson bara värd förakt
Göran Persson använder
sig av en retorik i EMU-frågan som saknar varje uns av hederlighet.
Det är tragiskt att Sveriges statsminister ska sänka
sig så lågt att han inte kan föra EMU-debatten på ett
hederligt sätt, utan väljer en argumentationslinje som saknar varje
koppling till verkligheten.
Jag kritiserar inte Göran Persson för att han tagit
ställning för EMU. Det finns argument för ett medlemskap, precis
som det finns argument mot. Det finns åtskilliga intellektuellt hederliga
argument som raka och ärliga EMU-anhängare framför. De är
värda respekt och argumenten skall vägas in i helhetsbedömningen
av hela EMU-projektet.
Men Göran Perssons retorik hör inte hemma i den
kategorin. Tvärtom bygger de på rent bedrägeri och taktiska
överväganden för att skrämma människor och utnyttja
frågans komplexitet för att försöka sprida dimridåer
och på det sättet manipulera opinionen.
De EMU-anhängare som argumenterar utifrån att
kostnaderna för valutaväxling blir lägre, att EMU är
naturlig del av en alltmer integrerad union med alltmer gemensam politik, att
det är bra och rationellt med framväxten av Europas Förenta
Stater är värda respekt för sina åsikter. De finns
på den borgerliga sidan i Sverige.
Men vad ska man säga om Göran Perssons retorik?
Det Persson nu målar upp är den lilla skvalpande
valutan som flyter omkring på den globaliserade ekonomins stormande hav.
Den lilla, oskyddade båten, på väg att dränkas så
fort kapitalismens stormar tar fart. Och så har han mage och
oförskämdhet att säga att han inte en gång till vill
uppleva hur finansvalparna ska flina åt honom på Wall Street och
han påminner retoriskt om hur räntorna rusade upp till 500 procent
med åtföljande ekonomiska kaos som drabbade
småföretagare, villaägare och många andra när
spekulationen mot den svenska kronan var som värst.
Men denna argumentation är ren nonsens.
Problemet den
gången, i början på 90-talet, var ju att kronan var knuten
till ecun, att det politiska etablissemanget ville tillhöra EU:s A-lag
varför man pumpade luft i systemet i stället för att släppa
kronan fri.
När man äntligen - vilket bland annat miljöparitet
krävt under en längre tid - lät kronan flyta bedarrade stormen.
En flytande valuta, som vi nu har, kan inte drabbas av det
stormande hav som Göran Persson pratar om. Skälet är att
så fort kronan blir undervärderad kommer den att köpas upp av
dem som upptäckt att den är undervärderad. När valutan
är flytande anpassas kostnadsläget till omvärden.
Om Carl Bildt och Ingvar Carlsson hade låtit kronan flyta
tidigare hade vi sluppit en stor del av arbetslösheten och masskonkurserna
hos småföretag. I stället bildade främst socialdemokrater
och moderater en pakt för att paniskt hålla fast kronans värde
vid ecun.
Efter det har paktens uppdrag varit att förneka sina
misstag, låtsats som om det regnat, när en stor del av den
ekonomiska respektive sociala kris som Sverige befunnit sig i härrör
från deras agerande.
Hela den taktiskt betingade kortsiktighet som präglar
Göran Perssons argumentation gav sig efter socialdemokraternas
partikongress uttryck i följande referat: "Den räntepolitik som
centralbanken för passar Sverige ganska bra just nu."
Men herregud,
är det så vi skall föra politik? Vad händer efter "just
nu"? Är inte det av intresse?
Det EMU-anhängarna i allmänhet och socialdemokraterna i
synnerhet måste svara på är därför huruvida de anser
att EU utgör ett optimalt, eller ens rimligt, valutaområde.
Inom EU är det ju sällan, för att inte säga
aldrig, som hela unionen har samma utveckling under samma tid. Att EU:s
centralbank skulle föra en räntepolitik som skulle passa allt
från Grekland till Sverige ter sig tämligen osannolikt. Det
sannolika är att den anpassas efter den situation som uppstår i
centrala delar av EU, inte efter svenska utgångspunkter. En gemensam
ränta kommer naturligtvis då att slå hårt mot de delar
där arbetslösheten är hög samtidigt som den riskerar att
öka inflationen i överhettade områden. Detta är en
följd av att EU på intet sätt är ett rimligt
valutaområde.
Visst kan man tänka sig stora valutaområden, men man
måste faktiskt fundera över vad som är optimalt. Det finns
väl ändå ingen som med hedern i behåll kan
påstå att hela unionen från Grekland via Tyskland till
Sverige kan betraktas som det. Jag kan mycket väl finna att argumenten
för en gemensam valuta kan bli större någon gång i
framtiden, men nu, och under överskådlig tid, finns inget som talar
för EMU som ett ekonomiskt projekt - om man nu inte fått för
sig att man från någon sorts maktelit skall pressa fram ett
Europas förenta stater med allt vad det innebär.
EMU-frågan hanteras på samma sätt som när
EU-anhängarna mot sitt eget vetande lurade skjortan av människor
när det gällde bland annat följderna för den svenska
alkoholpolitiken vid ett medlemskap. Det finns skäl att lära sig av
hur makteliten agerat: Alla som var det mins-ta insatta i EU-frågan
visste att det är en omöjlighet att behålla våra
restriktioner i en fri inre marknad. På samma sätt som alla visste
att den neutralitet som makteliten talade så vackert om var så
fylld med hål att man måste ta till de värsta lögnerna
för att fylla igen fasaden.
När de gamla maktetablissemangens intressen sammanfaller
föds de offentliga lögnerna och varje försök att
ifrågasätta dem bemöts med den stora Förnekelseapparaten,
särskilt väl utvecklad av det under så många år
statsbärande socialdemokratiska partiet. Sedan må det gälla
vapensmugglingar, registrering av människor på arbetsplatser, svek
mot neutraliteten eller medvetna lögner i till exempel EU-frågan.
Låt oss då i Sverige, precis som i övriga delar
av världen, slå fast är EMU ett politiskt projekt. Detta
förnekas naturligtvis ihärdigt av framför allt
socialdemokratiska EMU-anhängare. Detta förnekande är vid sidan
av bilden av den skvalpande lilla valutabåten på kapitalismens
stormande hav huvudlinjerna i socialdemokraternas retorik. EMU är,
hävdar s-ledningen, mest ett ekonomiskt-tekniskt projekt som egentligen
inte betyder så mycket. Det är, med förlov sagt, rent nonsens.
EMU är en naturlig motor i det som stegvis är
på väg att utvecklas till Europas Förenta Stater.
Det kan man tycka illa om - eller tycka bra om. Båda
uppfattningarna är lika hederliga. En gemensam valuta och en gemensam
riksbank leder till en gemensam ekonomisk politik. Vilket ju också
är syftet, förnekat bara i Sverige. En gemensam skattepolitik är
också en naturlig följd av detta, och ur detta växer en
gemensam arbetsmarknadspolitik fram. Det kan vara bra - det kan vara
dåligt. Jag är övertygad om att det är dåligt under
en överskådlig tid med många negativa sociala och för den
skull också ekologiska följder.
Varför bejakar inte socialdemokraterna EMU för det som
det faktiskt är?
EMU-anhängare i Sverige är väl snart de enda
jasägarna i Europa som tycks skämmas för vad projektet
innebär och därmed försöker de måla upp en bild
för folket som inte skall uppröra eller irritera.
Det finns politiker i vårt land som står för EMU
och vad projektet innebär - de är värda respekt.
Men de som
förnekar och låtsas att det handlar om något annat än vad
det gör är ju bara värda förakt.
Mest lurade blir ju
egentligen de socialdemokratiska valarbetarna - de förses med
argumentation (jämför alkoholfrågan eller den så kallade
miljögarantin inför folkomröstningen
om EU) som ledningen ju vet är rena rama lögnen.
Valarbetarna, gräsrötterna, de som litar på partiledningen,
blir ju direkt utnyttjade för partiledningens syften.
Ni som tvivlar
på att jag har rätt kan ju kika på materialet som regeringen
skickade ut inför folkomröstningen - det var bedrägeri, inget
annat. Inte missförstånd, bedrägeri.
Och vem minns inte när Ingvar Carlsson
i slutdebatten i teve lade argumentationen på hyllan och tittade in i
TV-kameran, rakt in i vardagsrummen, och sa: "Lita på mig".
Nu lär man försöka sig på samma knep i
EMU-frågan, som är så mycket större än medlemskapet
i EU. Lita på oss, kommer hela det gamla maktetablissemanget att
säga.
De som känner att man har kunnat lita på det samlade höger- och
vänsteretablissemanget när de förnekat vapensmuggling,
förnekat registrering, förnekat samarbete med Nato, förnekat att
vi skulle få ändra vår alkoholpolitik och vår
miljöpolitik kan väl fortsätta att lita på dem.
Till alla andra skulle jag vilja säga: Tänk själva!