Spontant inlägg av Birger Schlaug i riksdagen 28 maj 1998 med anledning av regeringens proposition om Kvinnofrid. För ovanlighetens skull instämde representanter för flera partier genom markering till protokollet.
Jag vill säga till regeringen, även om ingen därifrån är närvarande, att det känns väldigt skönt att för en gångs skull kunna säga att det är kul att det ligger en bra proposition här.
Det är inte ofta vi i Miljöpartiet har anledning att säga det, men i det här fallet finns det skäl att göra det. Även om Ulrica Messing inte är här vill jag därför tacka henne för ett väldigt bra arbete.
Jag vill också tacka alla de kvinnor som har arbetat i motvind i många herrans år för att få upp de här frågorna på den politiska dagordningen.
För Miljöpartiet är det som står i propositionen inte så kontroversiellt - det må vara kontroversiellt för många andra politiska partier, men inte för oss.
Jag vill också betona att det här inte är någon kvinnofråga eller något kvinnoproblem, utan det är ett
mansproblem. Det är nämligen männen som är problemet, framför allt mansrollen, den traditionella mansrollen. Därför är det så oerhört viktigt att vi som män och som pappor engagerar oss och inte är tysta, eller flinar när de här frågorna tas upp - t ex här i kammaren - så som ofta sker i grabbigt sällskap. Det har även varit ett allmänt flinande här bakom riksdagens stolar!
Jag tycker att det är pinsamt.
Vi män måste reagera kraftigt när vi ser t.ex. de porrbilar som rullar omkring på Stockholms gator. De skändar mina ungar som tvingas se det. Det är vi män som måste reagera när folk i den svenska kultureliten står och uttalar att de tänder på 13-åringar, att alla män tänder på 13-åringar. Min dotter är 13 år, och de skändar henne. Det är vi män som måste reagera. Vi får inte låta kvinnor ta över just detta.
Vi män måste engagera oss och bli förbannade när vi ser det som händer.
Framför allt måste vi reagera när det är så många män som är så tysta. När denna lumparjargong fortsätter upp i 40-,50- och 60-årsåldern tycker jag att det är jobbigt...
Självklart är mansrollen ett problem i sig. Vad förknippas med krig? Är det män eller kvinnor? Vad förknippas med våld? Är det män eller kvinnor? Vad förknippas med sexuella övergrepp? Är det män eller kvinnor? Vad förknippas med maffian, utpressning och allt det som är negativt? Ja, det är tyvärr män.
Vad förknippas med det goda i samhället? Ja, det är kvinnor. Vård, omsorg, ömhet. Detta är ett problem för oss män som vill bryta den gamla mansrollen.
Män är inte onda i sig, men mansrollen är väldigt förkrympt. Därför är det vi män som på något sätt måste reagera mot prostitution. Därför är det viktigt att vi män säger att det inte skall vara tillåtet med könsköp. Det är vi män som måste reagera mot våldsskildringar, inte bara kvinnor. Vi kan inte fortsätta med den attityd som är så vanlig hos män: att det är jättekul och jättetufft att hyra en video till grabben där allt möjligt
stympas och skändas. Vi ser mellan fingrarna, och det måste vi sluta med.
Enskilda handlingar som män utför mot kvinnor är i sig vidriga. Men de systematiska kränkningarna är ännu värre. Det är också tystnaden, den enorma tystnaden hos män. Mäns tystnad legitimerar nämligen ett sjukt system och sjuka normer. Därför skulle jag vilja uppmana alla män att reagera mot de män som förnedrar kvinnor och mansrollen.
(Applåder)
I detta anförande instämde Ewa Larsson (mp), Elisa Abascal Reyes (mp), Kia Andreasson (mp), Sigrid
Bolkéus (s), Juan Fonseca (s) och Alice Åström (v).
PS! Så här skrev männen i MP:s riksdagsgrupp i en gemensam motion 1998.
Tillbaka till www.schlaug.blogspot.com