Administreras av ProVoka.

Så svarade jag när SVT ställde frågor inför intervjun med Per Gahrton

Inför intervjun med Per Gahrton (SVT:s "Min sanning" 18 februari) sökte redaktionen bland annat upp mig för att förhöra sig lite om Per. Jag valde att svara via mejl, vilket alltid är bra. Frågorna handlade om allt möjligt, men de uppfattar jag inte att jag har etisk rätt att redovisa. Däremot mitt svar, som ser ut så här:
Hej, det verkar som en väldigt lång grej...

Jo, han var mån om att det inte skulle bli Gahrtons parti – och det jag vet om det har jag väl skrivit i Backspegel.

1985 – skrev väl om det också. Han var trött och besviken, förordade mig som tillfällig inhoppare. Av skäl jag inte begriper, jag var inte alls en sådan.

Insats inom EU-parlamentet – vet nästan ingenting om det mer än att han var respekterad i gröna gruppen – trots sina åsikter - och att människor imponerades av hans helt sanslösa arbetskapacitet och språkkunskap.
Rollen i omröstningen om EU, och rollen i första och andra EU-palramentsvalet, var jättestor. Man röstade på Per, inte på partiet i EU-valet.

2002 – vet inte mycket mer än det jag skrivit (anm: om att Per plötsligt tillhörde dem som ville skrota idén om två språkrör) Det var naturligtvis märkligt, men Per ville väl vara lojal på något sätt, vet inte, fattar inte vad som hände. Det var så dumt alltihopa. Analytisk kollaps. Det kan man väl få kosta på sig någon gång i livet, han har inte gjort så många missar i sitt liv vad gäller analys. Vad det betydde – ja, möjligen att lite av hans interna gloria ramlade på sned inom partiet, om än ej ramlade av.
Hans agerande efter det att jag slutat som partipolitiker vet jag inte just någonting om, det blir bara spekulationer i så fall och sådana vill jag inte ge mig ut i. Vi har dock stått på samma sida när det gäller synen på vinster i välfärden och hur MP agerade i Afghanistanfrågan och när det gäller EU-truppen. Han var förbannad, avgick som försvars (eller om det var utrikes) –politisk ansvarig i partistyrelsen.
EU-frågan vände han i, men har ju en förklaring som heter duga (EU blev större än en liten elitklubb etc etc). Själv lämnade jag inte partiet för EU-frågans skull – även om jag tycker det varit rimligt att ha kvar optionen i partiprogrammet om att lämna EU om det skulle gå åt fanders.
Varför han är så lojal? Svårt att vara icke-lojal med sin baby... Dessutom är hans liv politik – han är POLITIKER, medan jag känt mig som en främmande fågel i den världen. Jag har aldrig smält in, vilket Per har, trots att han inte smält in direkt bland personerna, men väl i kulturen som sådan. Hans liv är uppfyllt med politik, stora saker, man pratar inte småsaker med Per. Få känner honom, så vitt jag förstår. Men många respektrerar honom. Och gillar honom.
Hans roll i partiet? Första åren hade inte fungerat alls utan Per, han höll ihop det. Han satte liksom ramarna, så när det spårade ur tog han väl i lite grand och förde in det på spåret igen i början. Några gånger var det, men minns faktiskt inte i vilka fall – det blir något för mina memoarer... Om de nu kommer...
I valet 88 var han väl inte så väldigt framträdande, och inte sedan heller, bortsett från i EU-frågor, men han fanns ju där som en politiskt stabil figur. Det var jag, Eva Goës och Åsa Domeij som syntes mest, alla kände vi nog uppbackning av Per. Stöttade mig ibland när jag behövde uppmuntran för att hålla näsan över vattenytan och överleva en dag till i den hysteriska värld som är språkrörs. Gällde fram till det att jag slutade som rör år 2000. Möjligen var han sur på mig 1996 när jag ville sluta. Han förstod inte varför – hans liv var ju politik och politisk luft. Jag var trött på  hela skiten. Såg en hemsk valrörelse 1998 framför mig. Han såg väl valrörelsen som en ny våg av eufori framför sig, trots sina erfarenhter från 1985.
Han har egentligen inte förändrats alls, vad jag vet – men jag umgås inte med Per, har aldrig gjort, få umgås med Per tror jag. Blyg, ganska generös, inte alls som mediabilden varit. Han vill inte tillstå att han är blyg, men det är han.
Du tar upp frågan om alkohol. Jag avböjer kommentar kring den frågan, det är hans sak. Jag hade skrivit precis som du om jag velat att de du talar med skall säga nåt...:-)
Hur som: Per har alltid varit schysst. Medier har försökt få mig att prata skit – eller locka ur mig något kritiskt eller annat negativt - om honom några gånger, men förutom att jag inte vill så har jag faktiskt inget negativt att säga om honom. Han har, i mina ögon, alltid varit schysst.
Nu gick halv lunchen...:-)
Birger